År 1948 tar Fritjof Gustavsson över varvet efter Bertil Jansson. Han tillhörde en femtalig brödrakrets från Håknäs, Vätö, där alla har varit snickare och båtbyggare. Fritjof hade arbetat åt Bertil under några vintrar i slutet av trettiotalet. Fritjof hade ett stort intresse för varvet och tog direkt möjligheten att överta det när han fick erbjudandet. Bertil, Fritjof och de andra båtbyggarna byggde då under vintern klart de tre motorbåtarna på 13.5 x 3.5 meter som var beställda.

 

Fritjof med sönerna Mats Jan och Ola. år 1959.
Efter den vintern slutade Bertil arbeta på varvet. Fritjof stod då på egna ben och hade 12 anställda som jobbade ihop en årsomsättning på ca 150,000 kronor. Tre söner har än i dag en aktiv roll i Rosättras verksamhet. Alla tre började redan vid fjorton års ålder. Ola började 1950, Jan 1953 och Mats började 1958. 
När Fritjof övertog varvet hade han en varvsyta på ca 600 M2. Redan efter ett år byggde Fritjof till en smedja, för att kunna erbjuda kunderna ett större utbud av tjänster. Rosättra erbjöd även vinterförvaring av ett tiotal båtar.

 

50-talet
Rosättra började 1950 bygga de i idag välkända Laurinkostrarna ritade av Arvid Laurin. Laurinkostrarna tillverkades helt i mahogny. Första båten ritad av Laurin byggdes åt Yngve Cassel. Yngve Cassel seglade den 6 ton tunga Casella I över Atlanten till Västindien 1956. En systerbåt till Cassella I byggdes året efter och fick namnet Staika III. Även hon seglade bra och blev framgångsrik på t ex. Fastnet-Race i England och på Gotland runt.

 

Åren runt 1953 blev sämre år för Rosättra. Varvet började bygga 2,5 tons Laurinkostrar, men fick bara tre beställningar. För att slippa avskeda de skickliga båtbyggarna så åtog sig Rosättra att restaurera Vätö- och Björkö-Arholma kyrkor. Där gjordes nya bänkar och ljusstakar av trä.

På varvet byggdes också ett stort skjul vid den existerande slipen, vilken klarade uppdragning av båtar upp till 18-ton. De tio båtarna som tidigare varit täckta ute fick därmed stå under tak på vintrarna.

Det blev dock bättre tider i Sverige och även på Rosättra. På hösten 1954 började man bygga en större modell av Laurinkostern som hade vikten 3.2 ton (den tog ca. 2,500 timmar att bygga). Den första båten av den storleken byggde man till Fischer som hade framgång med henne i flera kappseglingar.

 

1955 blev början på Laurinkostrarnas storhetstid. Det var då en leveranstid på ca två år för alla Laurinkostrar - som då i mitten av 50-talet kostade omkring 30,000 kronor.

På Rosättra byggdes tre lottbåtar (Laurinkostrar som lottades ut). Beställda av Svenska Kryssarklubben. Under 1957 byggdes den första större Laurinkostern som vägde 4,5 ton. Aniara köptes av Göran Curman och kappseglade ett flertal gånger med fina resultat. Samma år byggde man även en stor Reimersritad ketchriggad segelbåt på 10 ton åt Tiblom. Ett annat storbygge var Cassella II. En Laurinkoster som vägen 4,5 ton, hon seglade 1960 Trans Atlantic Race - en kappsegling som gick mellan Bermuda och Skagen.

60-talet Rosättra fortsatte att växa och det blev nu dags för ännu en tillbyggnad av varvet. 1959 byggdes det ett limrum med en fanerpress för att kunna tillverka de eleganta limträlisterna till inredningen.

Till skillnad mot Fritjof blev sönerna tidigt intresserade av segling. Ola, Jan och Mats byggde varsin Laurinkoster under åren 1959-63. Jan som började gasta redan 1957 byggde på kvällstid sin första havskappseglare, Laurinkostern Anorina. Han seglade bl a Gotland runt och placerade sig bland de främsta i klassen.

 

Även den äldsta sonen Ola började tidigt med segling. Han började också med ett nattbygge, 2.8 tons Laurinkostern Soniola. Även han har deltagit i ett antal ban- och havskappseglingar.
Yngsta brodern Mats går helt i brödernas spår. Mats började 1965 med 3.2 tons Laurinkostern Ancilla vilket gav flera fina resultat i Gotlandrunt och Åland Sea Race.

1963 bildade Rosättra Båtvarv ett aktiebolag och bidrog till att även sönerna Ola, Jan och Mats blev delägare i varvet.

 

1966-67 byggdes en 6 tons Laurinkryssare åt Curman som hette Aniara II. Mats byggde strax därefter en systerbåt till Aniara II med ändringar efter kappseglingsreglena, vilket visade sig ge god utdelning på kappseglingarna några år frammåt. Speciellt nämnvärt är Skaw Race och Entonnar pokalen i Helgoland utanför Kiel.

Nu börjar de gedigna träbåtarnas tid gå mot sitt slut och allt färre tillverkades. Den sista Laurinkostern byggde man 1967-68.
Fritidsbåtsutvecklingen gick mot plastbåtar och Rosättra styrde tillverkningen från renodlade träbåtar till något nytt. 1971 köptes 10.000 M2 ny mark av Hjalmar Jansson på Rosättra gård. Den nyinköpta marken låg 200 meter från sjön så följdaktligen övergick man till traktor och båttrailer för att kunna flytta båtarna till och från sjön. Under åren därefter byggde man stora vinterförvaringshallar med totalt 2.400 M2 på den nyförvärvade marken. Detta ökade vinterförvaringen till ca 170 båtar.

Eftersom konkurrensen från plastbåtar ökade kraftigt i början av 1970 talet så startade man med en nykonstruktion av en snabb familjebåt. Ett plastskrov kombinerat med en gedigen inredning i traditionell hantverkstil utvecklades och fick senare namnet Linjett 30.

 

Rekommenderad skärmupplösning: 1024x768